Megan Fox-fenomenet.
En sak jag har tänkt på under en längre tid är varför Megan Fox så ofta är svaret på frågorna "Vem är den snyggaste kändisen?" och "Säg en snygg tjej!". Jag håller helt klart med att hon är hyfsat snygg, men inte SÅ snygg. Antagligen bygger de flesta sin uppfattning om Megan Fox som "sjukaste jävla snyggingen ever!!" efter Transformers filmerna och (patetiskt nog) den scenen där hon lagar en bil (http://nyheter24.se/nextinfashion/rorebobecoccoca/files/2010/05/megan_fox_01.jpg). Trots att jag tokgillar brunetter med bra bröst så faller jag ändå inte för Megan Fox, antagligen för att alla andra redan har gjort det och då känns det inte så ballt att tycka samma.
Däremot tycker jag att Emanuelle Chiquiri är SINNESSJUKT het och det har jag tyckt enda sedan jag såg filmen 100 girls för ett par år sedan, nu har hon breakat som Sloan i Entourage och det känns nästan som att hon är "nya Megan Fox". Det blir lite speciellt eftersom jag tyckt att hon är vacker så länge (och långt innan alla andra tyckte det) vilket gör att jag fortfarande kan med att gilla henne.
Snygg.
Om vi tar ner detta till Sverigenivå så tycker jag att Stockholm it-girls (om de nu ens kallas det) håller hög nivå, då i synnerhet Kristin Zetterlund, Billie Josepshon, Dasha Girine och Evelina Appelskog. It-girls eller inte, alla är riktigt snygga! Det tråkiga är att de flesta i min omgivining antagligen inte ens har en aning om vilka jag pratar om då.
Social kompetens.
En av alla mina tvångstankar just nu är att jag tvivlar så jävla hårt på min sociala kompetens. Jag tror på riktigt att jag är en av de mest osociala personerna som finns och så fort jag pratar med någon och det haltar lite, kanske rent av blir tyst i några sekunder för mycket, vill jag bara springa därifrån fort som fan alternativt sjunka genom jorden snabbast möjligt. Trots att jag under ca 2 år nu gjort stora framsteg från att vara en blyg, intåtvänd person till mer utåtriktad och social men jag har ändå en bra bit kvar tills jag blir den person jag vill bli rent socialt.
Därför ser jag min flytt till Åre som ett socialt experiment. Ska bli så jävla intressant och se om jag tar vara på chansen och utvecklas socialt eller om jag bara ryggar tillbaka och låter andra ta plats.
Nio timmar Filip & Fredrik.
Hela dagen på jobbet, mellan 06:48-16:06, har jag lyssnat oavbrutet på Filip & Fredriks podcast (givetvis undantagandes rasterna). Deras rappa konversation gör att jag känner mig en aningen smartare och mer allmänbildad och gör att jag står ut med mitt jobb. Utan deras podcast och Spotify blir jag fan deprimerad på mitt jobb, säger en del om mitt jobb och om mig som person.
Det absolut bästa med detta är att imorgon kommer det bli samma procedur: ta sig igenom ett antal podcasts för att få tiden att gå snabbare och SOM det gör det!
Nu när jag kommit hem är det ett par tankar som slår mig:
1. Jag tycker de är helt briljanta.
2. Det är absolut ingen OMÖJLIGHET att bli som dem.
3. Jag har då fan viljan att bli minst lika briljant som dem, det gäller bara ta tag i sitt liv och göra något vettigt utav det.
Det absolut bästa med detta är att imorgon kommer det bli samma procedur: ta sig igenom ett antal podcasts för att få tiden att gå snabbare och SOM det gör det!
En eller hundratals läsare.
En sak som gör att jag har svårt att komma igång med själva bloggandet är att jag inte vet om man ska skriva som att man har flera hundra läsare, kanske rentav tusentals, när man egentligen inte ens har tio stycken. Finns flera lösningar på detta:
1. Bara blogga personligt, precis hur jag vill och fullständigt skita i hur många läsare jag har. Inte så troligt alternativ då jag skriker av bekräftelse oftast och att skriva utan att få någon uppmärksamhet eller feedback känns sådär.
2. Börja personligt men efterhand öka till att skriva mer professionellt. Ännu mindre troligt än föregående alternativ då jag inte ser några som helst planer i nuläget på att bli proffesionell med mitt bloggande.
3. Låtsas om att jag skriver för tusentals personer där dessutom de allra flesta är totalt hjärndöda att jag måste förklara varenda begrepp jag använder mig utav. Minst troligt.
Lutar åt alternativ 1, sen kanske, kanske alternativ 2 om jag mot all förmodan skulle bli plockad av någon större site och börja blogga där.
Sen är det otroligt omotiverande att skriva när man har en så pass ful design som jag faktiskit har. Skulle kunna ägna ett par veckor åt att plugga lite basic html och lära mig koda men känner lite fuck that, detta funkar som nödlösning och vill hellre lägga energi på något annat än att läsa om kodning.
Prestationsångest.
Läser tidigare inlägg och inser hur in i helvetes jävla dåligt och ointressant det var, det här med att blogga kanske inte var en sån bra idé ändå.
Åre.
För ett år sedan sökte jag jobb via SkiStar om att jobba som stugvärd i Åre. Då var jag 19 år, hade tagit studenten och ville testa mina begränsningar och tyckte självklart att flytta hemifrån för första gången till en stad ca 70 mil från den stad jag växt upp i var en utmärkt idé trots att jag då inte visste hur man lagade mat eller hur man tvättade. Jag blev kallad på jobbintervju, en weekend i Åre som innehöll en massa jävligt roliga aktiviteter och fantastiska personer. Jag gjorde tydligen så pass bra ifrån mig att jag blev erbjuden jobb, trots att jag träffa mina "chefer" på krogen kvällen innan min intervju och lyckades komma en aning försent till intervjun.
Tyvärr blev jag tvungen att tacka nej till jobbet då jag skulle operera armhålan (av alla jävla ställen) vilket skulle betyda att jag var sjukskriven de första tre veckorna på nya jobbet så jag kände att det var inte direkt läge för att åka upp. Sen hade jag varken lägenhet eller självförtroende nog att åka. Istället fick jag fast jobb direkt när jag kom hem från anställnignsinverjun uppe i Åre på ett företag där jag fortfarande idag jobbar. Jag flyttade hemifrån ner till en fantastisk bra lägenhet i centrum och även skaffat flickvän. Nu är jag beredd på att ge upp mitt jobb, säga upp min lägenhet och vad gäller mitt förhållande kommer vi försöka med långdistansförhållande bara för att nu känner jag att det är helt rätt att åka upp för en säsong. Det här året behövde jag inte ens söka jobb, jag fick ett mail från en av de personerna jag träffade förra året som skrev att om jag fortfarande var sugen fanns det en plats som stugvärd för mig.
Tyvärr blev jag tvungen att tacka nej till jobbet då jag skulle operera armhålan (av alla jävla ställen) vilket skulle betyda att jag var sjukskriven de första tre veckorna på nya jobbet så jag kände att det var inte direkt läge för att åka upp. Sen hade jag varken lägenhet eller självförtroende nog att åka. Istället fick jag fast jobb direkt när jag kom hem från anställnignsinverjun uppe i Åre på ett företag där jag fortfarande idag jobbar. Jag flyttade hemifrån ner till en fantastisk bra lägenhet i centrum och även skaffat flickvän. Nu är jag beredd på att ge upp mitt jobb, säga upp min lägenhet och vad gäller mitt förhållande kommer vi försöka med långdistansförhållande bara för att nu känner jag att det är helt rätt att åka upp för en säsong. Det här året behövde jag inte ens söka jobb, jag fick ett mail från en av de personerna jag träffade förra året som skrev att om jag fortfarande var sugen fanns det en plats som stugvärd för mig.
Är jävligt rädd för detta, men det ska samtidigt bli jävligt spännande!
Ny blogg.
Det här med ett första blogginlägg känns som att det alltid blir fel, oavsett hur duktig man är på att skriva. Man vill gärna inte avslöja sin hybris redan i första inlägget och berätta vem man är osv bara för att man TROR att alla kommer läsa bloggen (mer realistisk är väl att kanske 1-5 personer kommer läsa den beroende på hur många familjemedlemmar man nämner för att man har skaffat en blogg). Så allt jag kommer berätta är följande:
Namnet Barkan kommer från mitt smeknamn som just är Barkan.
Namnet Barkan kommer från mitt smeknamn som just är Barkan.
