En eller hundratals läsare.
En sak som gör att jag har svårt att komma igång med själva bloggandet är att jag inte vet om man ska skriva som att man har flera hundra läsare, kanske rentav tusentals, när man egentligen inte ens har tio stycken. Finns flera lösningar på detta:
1. Bara blogga personligt, precis hur jag vill och fullständigt skita i hur många läsare jag har. Inte så troligt alternativ då jag skriker av bekräftelse oftast och att skriva utan att få någon uppmärksamhet eller feedback känns sådär.
2. Börja personligt men efterhand öka till att skriva mer professionellt. Ännu mindre troligt än föregående alternativ då jag inte ser några som helst planer i nuläget på att bli proffesionell med mitt bloggande.
3. Låtsas om att jag skriver för tusentals personer där dessutom de allra flesta är totalt hjärndöda att jag måste förklara varenda begrepp jag använder mig utav. Minst troligt.
Lutar åt alternativ 1, sen kanske, kanske alternativ 2 om jag mot all förmodan skulle bli plockad av någon större site och börja blogga där.
Sen är det otroligt omotiverande att skriva när man har en så pass ful design som jag faktiskit har. Skulle kunna ägna ett par veckor åt att plugga lite basic html och lära mig koda men känner lite fuck that, detta funkar som nödlösning och vill hellre lägga energi på något annat än att läsa om kodning.
Prestationsångest.
Läser tidigare inlägg och inser hur in i helvetes jävla dåligt och ointressant det var, det här med att blogga kanske inte var en sån bra idé ändå.
Åre.
För ett år sedan sökte jag jobb via SkiStar om att jobba som stugvärd i Åre. Då var jag 19 år, hade tagit studenten och ville testa mina begränsningar och tyckte självklart att flytta hemifrån för första gången till en stad ca 70 mil från den stad jag växt upp i var en utmärkt idé trots att jag då inte visste hur man lagade mat eller hur man tvättade. Jag blev kallad på jobbintervju, en weekend i Åre som innehöll en massa jävligt roliga aktiviteter och fantastiska personer. Jag gjorde tydligen så pass bra ifrån mig att jag blev erbjuden jobb, trots att jag träffa mina "chefer" på krogen kvällen innan min intervju och lyckades komma en aning försent till intervjun.
Tyvärr blev jag tvungen att tacka nej till jobbet då jag skulle operera armhålan (av alla jävla ställen) vilket skulle betyda att jag var sjukskriven de första tre veckorna på nya jobbet så jag kände att det var inte direkt läge för att åka upp. Sen hade jag varken lägenhet eller självförtroende nog att åka. Istället fick jag fast jobb direkt när jag kom hem från anställnignsinverjun uppe i Åre på ett företag där jag fortfarande idag jobbar. Jag flyttade hemifrån ner till en fantastisk bra lägenhet i centrum och även skaffat flickvän. Nu är jag beredd på att ge upp mitt jobb, säga upp min lägenhet och vad gäller mitt förhållande kommer vi försöka med långdistansförhållande bara för att nu känner jag att det är helt rätt att åka upp för en säsong. Det här året behövde jag inte ens söka jobb, jag fick ett mail från en av de personerna jag träffade förra året som skrev att om jag fortfarande var sugen fanns det en plats som stugvärd för mig.
Tyvärr blev jag tvungen att tacka nej till jobbet då jag skulle operera armhålan (av alla jävla ställen) vilket skulle betyda att jag var sjukskriven de första tre veckorna på nya jobbet så jag kände att det var inte direkt läge för att åka upp. Sen hade jag varken lägenhet eller självförtroende nog att åka. Istället fick jag fast jobb direkt när jag kom hem från anställnignsinverjun uppe i Åre på ett företag där jag fortfarande idag jobbar. Jag flyttade hemifrån ner till en fantastisk bra lägenhet i centrum och även skaffat flickvän. Nu är jag beredd på att ge upp mitt jobb, säga upp min lägenhet och vad gäller mitt förhållande kommer vi försöka med långdistansförhållande bara för att nu känner jag att det är helt rätt att åka upp för en säsong. Det här året behövde jag inte ens söka jobb, jag fick ett mail från en av de personerna jag träffade förra året som skrev att om jag fortfarande var sugen fanns det en plats som stugvärd för mig.
Är jävligt rädd för detta, men det ska samtidigt bli jävligt spännande!
Ny blogg.
Det här med ett första blogginlägg känns som att det alltid blir fel, oavsett hur duktig man är på att skriva. Man vill gärna inte avslöja sin hybris redan i första inlägget och berätta vem man är osv bara för att man TROR att alla kommer läsa bloggen (mer realistisk är väl att kanske 1-5 personer kommer läsa den beroende på hur många familjemedlemmar man nämner för att man har skaffat en blogg). Så allt jag kommer berätta är följande:
Namnet Barkan kommer från mitt smeknamn som just är Barkan.
Namnet Barkan kommer från mitt smeknamn som just är Barkan.
